Smygreklam i barnfilm

Det ät godis, chips, läsk och snabbmat som aldrig förr på bioduken.

Konsums medlemstidning berättar att amerikanska forskare nu varnar, och berättar att av 200 filmer som undersökts förekom produktplacering i 138 stycken. Och vanligast var det i filmer som riktar sig till barn och ungdomar.

Vad har du uppmärksammat?

Namn på Flashback

Svenska tidningar ska vara försiktiga med att publicera namn på misstänkta brottslingar. Huvudregeln är att inte skriva ut namn så länge personen inte är dömd. Men gränserna ser ut att luckras upp.

Trippelmordet i Härnösand är ett exempel där kvällstidningarna gått längre än vanligt. De skriver fler detaljer och tar in bilder direkt från rättssalen på 21-åringen.

Sociala sajter som Flashback tävlar med kvällstidningar i att gräva i mordet. Här finns inga gränser utan allt publiceras. Så vad ska man med tidningar till om allt står på Flashback?

Men risken finns att ju oftare tidningarna hänger ut folk, ju fler människor kommer också vilja inskränka pressfriheten.

Det var faktiskt det som hände i England, när de införde de hårda förtalslagarna (se tidigare inlägg).

Vad tycker du om sajter som Flashback? Är det rimligt att man alltid publicerar allting?

Förtalsturism

I England är tryckfriheten mycket sämre än i Sverige. Inte bara enskilda personer, utan också företag, kan stämma en tidning om de känner sig kränkta. Och det är mycket lättare att bli dömd i England än det är i Sverige. Den som blir dömd får betala dyra rättegångskostnader.

Dessutom kan nästan vilken tidning som helst i hela världen bli dömd. Det räcker med att det kommit ut några exemplar av tidningen i England för att en person som tycker sig ha ett rykte att försvara i England ska kunna lämna in en stämningsansökan.

I klartext. Om ett företag i Sverige tycker att DN skrivit något dumt så kan de stämma tidningen. Inte i Sverige, men däremot i England.

Detta kallas "förtalsturism" och har lett till att att stenrika företag och enskilda över hela världen stämmer kritiska tidningar. Och många tidningar vågar inte längre skriva alltför kritiskt.

Är det ett hot mot yttrandefriheten eller ett skydd för den personliga integriteten?

Vit eller svart

Kopplar på TV:n för att se Aktuellt. Det är några minuter kvar på det tidigare programmet, och jag får se hur en liten mörkhyad tjej på 4-5 år väljer mellan två dockor. De ser exakt likadana ut, förutom en sak. Den ena dockan är ljus och den andra mörk.

"Vilken docka tycker du är finast" frågar reportern. Flickan pekar på den ljusa. "Varför då?" undrar reportern och flickan svarar. "Den är vit".

Det hel upprepas, gång på gång, med flera barn. Mörka barn och ljusa. Flickor och pojkar. Alla väljer den vita dockan.

Jag bläddrar igenom en veckotidning som jag har liggande hemma. Tittar på bilderna. Tittar på hur personerna där ser ut. Alla, med undantag av en enda bild som handlar om de fattiga i Afrika, är ljusa.

Kan det finnas ett samband?

Han valde datorn

"Maken satt framför datorn upp till tio timmar om dygnet. För fyra veckor sedan ställde 26-åriga Maria ett utlimatum. Datorn eller mig. Han valde datorn."

Det berättar Aftonbladet i en artikel 100504.

Jo, jag vet hur det känns. När jag var ung bodde jag ihop med en tjejkompis. Hon skaffade katt, och jag var allergisk. Hon fick välja, katten eller mig. Hon valde katten.