Reklam riktad till barn, är det en harmlös företeesle eller är det en gudlgruva för annonsörer?
Gunilla Jarlbro, som är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet skriver i en krönika:
"Varför satsas då stora belopp på att utforma och rikta reklam till målgruppen barn? Påverkar reklam våra barn, eller är reklam en harmlös företeelse som inte kräver någon särskild uppmärksamhet? Å ena sidan satsas oerhörda pengar på reklam och å andra sidan hävdar många kommersiella aktörer att reklamens inflytande är mycket begränsad."
Gunilla Jarlsbro skriver att det är först vid 10-12 år som de flesta barn har utvecklat förmågan att förklara och förstå reklamens underliggande syfte.
Vill du läsa hela krönikan hittar du den på Medierådets hemsida.
lördag 31 oktober 2009
onsdag 28 oktober 2009
Sverigedemokraterna censurerar
När Aftonbladet för en tid sedan beslutade att inte publicera Sverigedemokraternas annonser anklagades de för censur. Men SD censurerar själva annonser som de inte gillar.
För några veckor sedan försökte Socialistiska Partiet få in en annons i SD:s tdingen. Men de fick nobben.
Annonsen hade texten "Är Anna Anka muslim? Nej, hon är rik, och det är rikingarna som är problemet, inte invandrare och muslimer."
-Vi ville visa på Sverigedeomkraternas hyckleri, säger Ulf Henrik Östman som var den som försökt få in annonsen.
För några veckor sedan försökte Socialistiska Partiet få in en annons i SD:s tdingen. Men de fick nobben.
Annonsen hade texten "Är Anna Anka muslim? Nej, hon är rik, och det är rikingarna som är problemet, inte invandrare och muslimer."
-Vi ville visa på Sverigedeomkraternas hyckleri, säger Ulf Henrik Östman som var den som försökt få in annonsen.
Ska media skriva om SD?
Förra veckan tog Aftonbladet in en debattartikel av Sverigedemokraternas ledare Jimmy Åkesson. Rätt eller fel? Frågan har diskuterats livligt.
Å ena sidan: Det är viktigt att visa upp vad SD verkligen står för. Om alla får veta att de är främlingsfientliga, och skyller alla problem på invandrare, då kommer folk att vända dem ryggen. Det är också viktigt att inte framstår som martyrer ”stackars oss som inte ens får säga vad vi tycker”.
Å andra sidan: All publicitet är bra publicitet. Genom att släppa fram SD får de makt att vända hela den politiska debatten till att handla om just invandring och invandrare. Andra frågor hamnar i skymundan. Det är heller inte lätt att hinna bemöta deras argument. Det går fort att häva ur sig överdrifter, obevisade påståenden och rena lögner. När dessa ska granskas tar det betydligt längre tid.
Personligen tycker jag att det finns ett ännu allvarligare problem. Det finns människor som attraheras av SD:s budskap. Vanliga, hyggliga, hederliga, trevliga människor. Hur kan det komma sig?
Författaren Bim Clinell skrev för några år sedan en bok som hette ”De hunsades revansch”. I den skriver hon om människor med urusla löner, som hunsas av arbetsgivare, riskerar att förlora jobbet, som faktiskt är arbetslösa och ofta förlorat rätten till A-kassa. Hon berättar om människor som jagas av sjukkassa, inte får tag på någon hygglig bostad och som känner sig helt utanför det franska välfärdssamhället. Människor som känner sig så hunsade att de lätt faller för enkla lösningar; att skylla på andra som också har det svårt.
Så den viktigaste frågan är egentligen inte hur media ska behandla Sverigedemokraterna. Den viktigaste frågan är hur vi ska få ett samhälle där alla människor har ett drägligt liv och känner sig delaktiga.
Å ena sidan: Det är viktigt att visa upp vad SD verkligen står för. Om alla får veta att de är främlingsfientliga, och skyller alla problem på invandrare, då kommer folk att vända dem ryggen. Det är också viktigt att inte framstår som martyrer ”stackars oss som inte ens får säga vad vi tycker”.
Å andra sidan: All publicitet är bra publicitet. Genom att släppa fram SD får de makt att vända hela den politiska debatten till att handla om just invandring och invandrare. Andra frågor hamnar i skymundan. Det är heller inte lätt att hinna bemöta deras argument. Det går fort att häva ur sig överdrifter, obevisade påståenden och rena lögner. När dessa ska granskas tar det betydligt längre tid.
Personligen tycker jag att det finns ett ännu allvarligare problem. Det finns människor som attraheras av SD:s budskap. Vanliga, hyggliga, hederliga, trevliga människor. Hur kan det komma sig?
Författaren Bim Clinell skrev för några år sedan en bok som hette ”De hunsades revansch”. I den skriver hon om människor med urusla löner, som hunsas av arbetsgivare, riskerar att förlora jobbet, som faktiskt är arbetslösa och ofta förlorat rätten till A-kassa. Hon berättar om människor som jagas av sjukkassa, inte får tag på någon hygglig bostad och som känner sig helt utanför det franska välfärdssamhället. Människor som känner sig så hunsade att de lätt faller för enkla lösningar; att skylla på andra som också har det svårt.
Så den viktigaste frågan är egentligen inte hur media ska behandla Sverigedemokraterna. Den viktigaste frågan är hur vi ska få ett samhälle där alla människor har ett drägligt liv och känner sig delaktiga.
söndag 18 oktober 2009
Demokrati och tryckfrihet
I veckan besökte journalisten Jesper Bengtsson mediaeleverna på PW-gymnasiet i Flen. Han pratade i tryckfrihet i världen och i Sverige och visade på hur journalister i många länder både censureras, fängslas och mördas.
Veckans program av Medierna (SR 091017) visar på andra sätt att stoppa kritik. Det blir allt vanligare att makthavare vänder sig till domstolar för att hindra publicering som de inte gillar.
Bananföretaget Dole har tidigare stämt den svenska filmen Bananas som tagit upp situationen för de nicaraguanska fruktarbetarna. (I veckan tog de dock tillbaka sin stämning.)
Journalisten och författaren Björn af Kleen hotas av stora böter om han publicerar en text om baron Carl Gripenstedt i sin kommande bok om adeln ”Jorden de ärvde”.
Och i Frankrike har inrikesministern tagit initiativ till att vittnen till en dödsolycka där polisen var inblandad stäms, sedan de haft en annan version av händelsen än polisens. Inrikesministern hävdar att vittnena ljuger.
Hur påverkar detta journalistiken? Riskerar vi en ”räddare” journalistik? Journalister som inte vågar granska makten av rädsla för att dras in i långa rättsprocesser?
Veckans program av Medierna (SR 091017) visar på andra sätt att stoppa kritik. Det blir allt vanligare att makthavare vänder sig till domstolar för att hindra publicering som de inte gillar.
Bananföretaget Dole har tidigare stämt den svenska filmen Bananas som tagit upp situationen för de nicaraguanska fruktarbetarna. (I veckan tog de dock tillbaka sin stämning.)
Journalisten och författaren Björn af Kleen hotas av stora böter om han publicerar en text om baron Carl Gripenstedt i sin kommande bok om adeln ”Jorden de ärvde”.
Och i Frankrike har inrikesministern tagit initiativ till att vittnen till en dödsolycka där polisen var inblandad stäms, sedan de haft en annan version av händelsen än polisens. Inrikesministern hävdar att vittnena ljuger.
Hur påverkar detta journalistiken? Riskerar vi en ”räddare” journalistik? Journalister som inte vågar granska makten av rädsla för att dras in i långa rättsprocesser?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)