Frige Dawit Isaak

Sedan september 2001 sitter journalisten Dawit Isaak fängslad i Eritrea. Dawit Isaak är medborgare i både Sverige och Eritrea.

Dawit Isaak fängslades när hans regimkritiska tidning publicerade ett upprop med krav på demokratiska rättigheter i Eritrea. Han är inte dömd för något brott, ingen rättegång har hållits och han tillbringar livet i en liten cell.

Dawit Isaak har blivit en symbpol i kampen för press- och yttrandefrihet. Svenska Journalistförbundet har engagerat sig och Sverige har även agerat diplomatiskt via Utrikesdepartementet. Men regimen i Eritrea accepterar inte Isaaks svenska medborgarskap.

Skriv gärna på namninsamlingen för att frige Dawit Isaak:
http://expressen.wufoo.com/forms/free-dawit/http/true/

Smygreklamen ökar

Smygreklamen ökar i alltfler medier. Förra veckan berättade radioprogramet Medierna hur olika modeföretag köper sig reklam i modetidningars artiklar och reportage. Företagen kräver helt enkelt att tidningen ska skriva positivt om deras produkter, annars låter de bli att annonsera.

Spelar roll, kan man tycka. Vem litar på modetidningarnas objektivitet?

Den här veckan berättar Medierna att produktplacering förekommer i långt fler tidningar än modemagazin. Några exempel är mat och hälsoprodukter. Vi vet inte längre om "experten" som uttalar sig i en intervju verkligen är en oberoende expert. Han kan lika gärna vara anställd av företaget som tillverkar den speciella hälsoprodukten.

Om journalister låter sig köpas av företagen, hur ska vi då kunna lita på vad de skriver?

Kränkningar på internet

Datainspektionens chef slår larm: Kränkningarna på nätet blir bara värre. Och det finns idag inga bra sätt att komma åt det.

I en debattartikel i Dagens Nyheter beskriver Göran Gräslund hur enskilda människor kränker varandra på nätet. En kvinna beskyller namngivna personer för att ha vållat hennes dotters död. En pappa beskyller en mamma för grov egenmäktighet mot barn. En skvallerblogg hänger ut hundratals ungdomar och dokumenterar sex, fylla och slagsmål med både bild och namn.

PuL, (personuppgiftslagen), reglerar i viss mån vad som får skrivas på nätet. Men den gäller inte journalistiska ändamål. Och eftersom även privatpersoner kan ha journlistiska syften, så slinker allt fler kränkningar igenom.

Här står tryckfrihet och offentlighetsprincip mot människors personliga integritet. Hur ska vi förena två så viktiga intressen?

Läs mer i DN-artikeln: http://www.dn.se/opinion/debatt/vi-star-maktlosa-infor-krankningar-pa-internet-1.821163

Japansk "lärarrobot" mötte eleverna

Och så kan jag bara inte undanhålla er denna fantastiska nyhet. I Japan har man provat att sätta in robotar som lärare. I Dagens Nyhetrer (091012) kan vi läsa:

"En japansk lärarrobot vid namn Saya har undervisat för första gången. Enligt den professor som skapat henne uppstod tycke roboten och eleverna emellan. Men inte enbart. - Barn börjar till och med gråta när de blir utskällda, säger skaparen Hiroshi Kobayashi till AP."

Det är ju fantastisk. Nu går jag hem. Bara jag får behålla lönen.

Uppmärksamma eller ignorera?

I dagens föräldradebatt har det blivit modernt att röra sig med begreppen ”uppmärksamma och ignorera”. Föräldrar och lärare ska uppmärksamma bra beteende hos sina barn/elever och ignorera det dåliga. Då förstärks det goda, och det onda försvinner liksom av sig självt.

Det finns mycket att fundera över när det gäller olika ”metoder” för samspel mellan barn och vuxna. Men kanske finns där något att lära för våra massmedier?

Idag demonstrerar 6000 personer mot Davis Cup-matchen mellan Israel och Sverige. De allra, allra flesta demonstrerar lugnt och fredligt. En liten grupp saboterar och ställer till bråk.

Vilka uppmärksammar massmedia? Ja, svaret är självklart. Slagsmål och gatstenar gör sig alltid på bild. Och för säkerhets skull, rädda att missa någon smällare, uppmanar Aftonbladet sina läsare att skicka in egna bilder och videosnuttar.

Tänk om det är så, att just utsikten att få hamna på tidningarnas förstasidor är det som driver vilsna ungdomar till våldsamma slagsmål med polisen?

Kanske skulle ett visst mått av ignorering få en lugnande effekt på färgbomber, gatstenar och smällare?

När fakta blir underhållning....

Har du sett tv-serien Diplomaterna? Den utsätt nu för hård kritik. "Verklighetsförfalskning", "nidbild" och "nonchalans mot en hel yrkeskår" är några av omdömena.

De som kritiserar tv-serien är av förre utrikesministern Jan Eliasson tillsammans med diplomaterna Rolf Ekéus och Sven Hirdman.

Kritierna anser att serien är en parodi på UD-arbetet, och att den inte berättar om det verkliga arbetet. Samtidigt efterlyser de en seriös granskning av diplomaternas verksamhet.

Vad tror du? Ser du programmet som en dokumentär? Eller som ett rent underhållningsprogram?

Läs gärna artikeln i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/opinion/debatt/verklighetsforfalskning-av-sveriges-television-1.813271

Yttrandefrihet, grisar och apor

I går diskuterade jag och mina elever tryckfrihetens och yttrandefrihetens gränser. Vi funderade över allt från Englaskämt till rondellhundar.

Tur bara att ingen av dem frågade hur det kan komma sig att poliser, som i sin tjänsteutövning, kallar ungdomar för "apjävel" går fria, samtidigt som en 15-åring som som säger "nöff, nöff" till en polis blir åtalad.

För den frågan hade jag inte kunnat svara på.

Kärlek i media

Aftonbladet; 42 sidor. Expressen; 32 sidor. Dagens Nyheter 14 sidor. Svenska Dagbladet 12 sidor. Direktsändningar och avbrutna program i Svt och Sveriges Radio.

Vad är den stora nyheten? Jo, ett bröllop i sikte. Victoria och Daniel förlovar sig.

För vem är förlovningen viktigast? För de två förälskade? För svenska folket? Eller för medias kassakistor?