Klimatforskare överens

Är det verkligen människan som orsakar den globala uppvärmningen? Kan vi vara säkra på det?

Ja, säger i stort sett alla forskare. Människan har en avgörande påverkan på klimatet. Nittiosju procent av alla forskare i Svergie anser det. Och av 8 000 artiklar som finns i världens största vetenskapliga databas är det bara fem stycken som ifrågasätter människans påverkan. (Svt, vetenskapsredaktionen 100416)

Men media ger en mer osäker bild. Konflikter är mer spännande än att alla är överens, därför gäller det för media att visa upp två motsatta åsikter.

-Media tenderar att skildra klimatforskning som en åsiktsfråga, ungefär som politik, där lika vikt ges båda parter, när det i stället handlar om vetenskap där en stor majoritet av forskarna sen länge ansett frågan avgjord, säger den amerikanske vetenskapshistorikern Oreskes som intervjuas av vetenskapsredaktionen.

Och om media sprider bilden att forskarna är väldigt oense, då påverkar det också människors vilja att göra något åt problemet. Ingen vill ju skippa flygresan eller minska bilåkandet om det inte är nödvändigt.

Drevet mot Madeleine och Jonas

Nu är prinsessan Madeleines fästman Jonas Bergström högaktuella i media. Hur är det med otroheten? Blir det något bröllop? Vad säger släkt, vänner och allmänhet?

Medierna ska kritiskt granska våra makthavare. Absolut. Men hur motiverat är mediedrevet mot kungafamiljen just nu? Vad tycker du?

Läs artikeln i Aftonbladet och kommentera.

Farliga pussar - drevet går

Den 23 oktober 2007 pussade TV4-reportern Anders Pihlblad den moderate statssekreteraren Ulrica Schenström . De båda var på restaurang tillsammans, och framför sig på bordet hade de urdruckna vin- och ölglas.

Allt fångades på bild av en pressfotograf. Händelsen blev en gigantisk mediehändelse och drevet satte igång. Ulrica Schenström tvingades avgå och Anders Philblads trovärdighet ifrågasattes.

Varför var det så hemskt?

Jo, en journalist ska var opartisk och inte ha för nära relation med maktens folk. Och en statssekretare ska inte dricka alkohol samma kväll som hon har jouransvar för regeringens krisberedskap.

Men det finns en baksida. När alla medier jagar åt samma håll, när de ringer mitt i natten, när de smyger i trädgårdarna, när de smygfotograferar, när de frågar ut grannar, vänner och till och med barn. När rykten, halvsanningar, spekulationer och felaktigheter fyller bloggar och kommentarer. Då har det kanske gått för långt?

Nu har Anders Philgren skrivit en bok "Drevet går" där han intervjuar människor som alla varit utsatta för drevet. I en intervju i tidningen Journalisten skriver han:

"Jag önskar att mediebranschen ska ta av sig skygglapparna och komma till insikt om att bakom varje drev finns det människor och de kan må väldigt dåligt av att utsättas för drevjournalistik."

Kristisk granskning är en sak. Att jaga människor en annan. Eller?

Vem ska vi skylla på när askmolnet kommer?

En bra nyhet kräver en syndabock. Men vem ska media anklaga när vulkanen på Island spyr ut eld, lava och aska?

Det diskuterar Eva Axelsson i en krönika i Eskilstun-Kuriren (100417). För finns det ett offer måste det också finnas någon att hänga ut. Så ser medias dramaturgi ut.

Vulkanen är visserligen skyldig, men inte så lätt att intervjua. Så journalisterna springer omkring på Arlanda och tjatar på folk med frågor om vems felet är att flyget inte går.

Vore det lite krut i journalistkåren kunde de i alla fall försöka intervjua vulkanen, ironiserar Eva Axelsson. Någon borde knata upp på vulkankanten och stoppa ner micken i kratern och ställa den obligatoriska frågan "Hur tänker du nu".

Reklam och ohälsa

Reklamen vill få oss att handla, gärna mer än vi egentligen behöver. Det vet vi. Men kan reklam också få oss att må dåligt?

Jag läser boken Jämlikhetsanden som hävdar att i samhällen med stora klyftor mellan rika och fattiga, där mår människor psykiskt dåligt. Där pengar och ägodelar är viktiga finns större risk för depressioner, ångest, missbruk och personlighetsstörningar. Den som misslyckas att ta sig uppåt på samhällsstegen börjar skämmas för sig själv.

Och detta är något som reklamen utnyttjar.

"Då ojämlikheten ökar och de superrika på toppen gör av med mer och mer på lyxvaror sprider sig begäret efter lyxvaror som ett vattenfall nerför inkomstskalan och vi andra får kämpa för att hålla ställningarna. Det är detta som reklammakarna spelar på för att göra oss mer missnöjda med vad vi har och uppmuntra oss till avundsamma sociala jämförelser." (Jämlikhetsanden sid 79)

Den som har råd köper sig status och lycka. Den som inte har råd påminns hela tiden genom reklamen om sitt misslyckande.

Håller du med?