Idag slölyssnade jag på ett radioprogram, minns inte vilket, som tog upp att många ungdomar som utsatts för brott inte vågar vittna. Eller rättare sagt, just det här programmet berättade om ungdomar som hade vågat vittna.
Reportrarna hade pratat med 15 ungdomar som gått vidare med sina anmälningar och klarat av en rättegång, trots att de utsatts för hot. Trots att de som tidigare misshandlar dem hotade med mer misshandel eller till och med döden, om de stod fast vid sin anmälan.
Självklart var ungdomarna rädda, vem skulle inte vara det? Självklart funderade de många gånger på om det var värt det hela. Men i efterhand säger de allihopa att "ja, det var det värt". De är stolta över att vågat anmäla. De känner sig starka som människor.
Och ingen av dem har råkat ut för någon mer misshandel.
Så hur allvarliga är hot i samband rättegångar? Flera röster i reportaget ansåg att media konstant överdriver risken. Genom att media gång på gång säger att det är livsfarligt att vittna så bidrar de till människors rädsla. Och då fungerar hoten.
Tänk om det är så? Att det största hotet mot vårat rättssamhälle inte är hotet från brottslingar. Utan från media som förstorar upp och dramatiserar i jakten på en bra historia?
Fast visst var ungdomarna modiga!
5 kommentarer:
Hoten är mer desperata än sanningsenliga. Jag ser det som ett desperat sista försök att komma undan, samtidigt som han/hon säkert vet om att fortsatt misshandel sätter dem själva mer i skiten.
Eftersom att media skriver om hur farligt det är att vittna påverkar det såklart oss människor, då vi omedvetet, och medvetet, påverkas så otroligt mycket av vad som skrivs och sägs i media.
Står det en sak, litar vi i vissa fall på det.
Alltså kan man säga att media och gärningsmannens hot har en koppling. Man borde radera den kopplingen. Varför uppmuntrar inte media fler vittnen att vittna?
I USA till exempel kan någon bli misshandlad i en park framför en hop människor och utan att någon av dem "minns" eller "såg". De vill inte bli indragna.
Självklart kan hoten vara farliga beroende på vem de kommer ifrån. Om det är nån i skolan som hotar med att slå en, visst, en feg usling som säkert inte gör det. Men om det är maffian liksom, då kan ju personen till ocg med "försvinna".
Blir jag hotad skulle jag säga till i alla fall.
Jag tycker det är synd att så många, specielt ungdomar och kvinnor, lägger ner anmälan just för att de är rädda. Det borde inte behöva vara rädda för att bli utsatta för något hot. Om det är så att de skulle hända att offret blev hotat, borde det vara en skyldighet från polisen att skydda personen i fråga. För ingen ska behöva gå runt och vara rädd för att bli överfallen av någon för att de har anmält någon som gjort fel. När det ända man försöker göra är att få lite rättvisa.
Visst är det så att många vill inte vittna för att de finns stor risk för att bli hotade. Och hoten kommer ju inte bara från medierna, men visst förstoras de upp otroligt mycket i medierna.
Själv skulle jag helt klart vittna men om jag fick något hot av något slag skulle jag nog backa.
Som Filip sklriver här nedanför så finns det ju alltid olika grader på hot,. Vissa hot händer de ju inget med. Oftast är ju hoten bara nått som sägs. Det händer sällan något med dem. Men om det gäller stora gäng eller så så finns det ju visst möjlighet att hoten förverkligas. Det är tråkigt med sådant här. Men det är ju en del av samhället.
Jag tror att om jag av någon anledning skulle behöva vittna, så skulle jag nog göra det.
Jag tror att även om jag blev hotad så skulle jag ändå vilja vittna. För jag vet att jag gör det rätta, och jag vet att det kommer att vara till hjälp.
Jag skulle vara jätterädd, det tror jag absolut. Men jag skulle ta risken för att sätta dit den som gjort fel..
jag skulle liksom bara tänka på att jag gjort fel som inte vittnat, om jag inte ställde upp.
För kanske är det just jag som vitte som gör att personen/personerna i fråga åker fast.?
Skicka en kommentar