Den 12 oktober börjar säsongen för Förkväll i TV4. Men den här gången är programmet helt betalt av olika företag.
Låter det bra? Det är väl hyggligt att företagen satsar pengar på TV-program?
Kanske det. Men det finns en hake. Företagen betalar bara om de får ha sina egna, utvalda experter med i programmet. Det är alltså inte längre journalisterna som väljer vilka experter som ska tillfrågas i olika frågor, utan olika företag.
Var tar då den oberoende och granskande journalistiken vägen?
TV4 försvarar sig med att Förkväll är ett underhållningsprogram. Men hur ska vi veta? När är experterna i TV-rutan där för att de är duktiga på ett visst ämne? Och när är de där för att deras företag köpt plats år dem?
TV4 är en kommersiell, vinstdrivande kanal. Men när de tjänar pengar på TV-reklam, då vet vi med säkerhet att det är just reklam. Det kan vi värdera och ifrågasätta. Svårare blir det när vi inte vågar lita på innehållet i deras program.
onsdag 23 september 2009
torsdag 10 september 2009
Media och Sturebymordet
Smaklös Offentlighet. Så skriver Ulrika By om medias rapportering kring Sturebymordet. Hon funderar över vad som är rätt och rimligt när man skriver om mord av barn, på barn. Och hon avslutar sin krönika:
"Offentlighetsprincipen är en grundbult i vår rättsstat. Nyfikenhet en mänsklig drivkraft. Och allmänintresset kanske finns där i form av orsakerna – hur kunde det hända, hur ser dagens ungdomskultur ut? Men om det hade varit mina barn, om det hade varit mina barn..."
Läs hela krönikan, fundera och kommentera.
http://www.dn.se/sthlm/smaklos-offentlighet-1.926198
"Offentlighetsprincipen är en grundbult i vår rättsstat. Nyfikenhet en mänsklig drivkraft. Och allmänintresset kanske finns där i form av orsakerna – hur kunde det hända, hur ser dagens ungdomskultur ut? Men om det hade varit mina barn, om det hade varit mina barn..."
Läs hela krönikan, fundera och kommentera.
http://www.dn.se/sthlm/smaklos-offentlighet-1.926198
måndag 7 september 2009
Kan vi lita på nöjesjournalister?
Tänk om Fredrik Reinfeldt skulle extraknäcka som journalist, och göra granskande reportage om regeringens politik. Skulle vi lita på de reportagen? Knappast.
Men inom nöjesvärlden är det annorlunda. Radioprogrammet Medierna berättar (090905) om vänskapskorruption inom krog- och nöjesvärlden. En och samma person kan både spela skivor på en klubb, och sen hylla samma klubb i sina reportage på någon nöjestidning.
Saklig journalistik eller gratis reklam? Spelar det någon roll? Är det allvarligt, eller har vi andra förväntningar på nöjesjournalistik än vad vi har på politisk journalistik? Hur tänker du?
Men inom nöjesvärlden är det annorlunda. Radioprogrammet Medierna berättar (090905) om vänskapskorruption inom krog- och nöjesvärlden. En och samma person kan både spela skivor på en klubb, och sen hylla samma klubb i sina reportage på någon nöjestidning.
Saklig journalistik eller gratis reklam? Spelar det någon roll? Är det allvarligt, eller har vi andra förväntningar på nöjesjournalistik än vad vi har på politisk journalistik? Hur tänker du?
fredag 4 september 2009
Bananföretag vill stoppa kritik
I början av oktober har filmen "Bananas" premiär i Sverige. Men i USA försöker bananjätten Dolores stoppa filmen.
Filmen är gjord av ett svenskt bolag och berättar om situationen bland bananarbetare vid företaget Dolores. Arbetarna hävdar att de blivit sterila av ett bekämpningsmedel som Dolores använt, upp till fyra år efter att medlet förbjudits i USA.
Bananjätten gillar inte kritik, och har stämt filmen.
-Dole stämmer oss enbart för att vi ska hålla käft. Själva innehållet i dokumentären lär de få svårt att angripa, säger svenskarnas försvarare Lincoln Bandlow i Los Angeles.
I Sverige skulle bananföretaget aldrig kunna stämma filmbolaget. Vi har en starkare yttrandefrihet.
Radioprogrammet Publicerat tar upp frågan, lyssna gärna och kommentera.
Filmen är gjord av ett svenskt bolag och berättar om situationen bland bananarbetare vid företaget Dolores. Arbetarna hävdar att de blivit sterila av ett bekämpningsmedel som Dolores använt, upp till fyra år efter att medlet förbjudits i USA.
Bananjätten gillar inte kritik, och har stämt filmen.
-Dole stämmer oss enbart för att vi ska hålla käft. Själva innehållet i dokumentären lär de få svårt att angripa, säger svenskarnas försvarare Lincoln Bandlow i Los Angeles.
I Sverige skulle bananföretaget aldrig kunna stämma filmbolaget. Vi har en starkare yttrandefrihet.
Radioprogrammet Publicerat tar upp frågan, lyssna gärna och kommentera.
tisdag 25 augusti 2009
Pressfrihet och Israel
Har ni läst artikeln som Israel kritiserar Aftonbladet och Sverige för? Som ni säkert hört handlar artikeln om hur Palestinier anklagar Israels armé för att stjäla kroppsdelar av sina offer. Om ni inte redan läst artikeln så hittar ni den på Aftonbladets Kultursida,
http://www.aftonbladet.se/kultur/article5652583.ab
Israel har reagerat mot anklagelserna och vill att Sveriges regering tar avstånd från artikeln och agerar mot Aftonbladet. Något som regeringen självklart inte kan göra, det vore att sätta sig över vår grundlag om pressfrihet.
Däremot kan vi alltid fundera över vad som är etiskt rätt och riktigt av en journalist att skriva. I det här fallet finns det många perspektiv:
1. Tänk om journalisten är fullständigt ute och cyklar? Tänk om han bara är en megafon åt palestinier som vill göra allt för att svartmåla Israel? Ska han då skriva anklagelserna? Och riskera att spä på anti-semitiska tongångar?
2. Eller tänk om det faktiskt finns någon sanning i påståendena? Men Israel gör allt för att dölja det som hänt? Om alla Israels krav på Sveriges regering bara är ett sätt att flytta fokus från själva sakfrågan?
Läs artikeln i Aftonbladet och fundera över:
-Vad finns det för risker med att en journalist skriver om sånt han inte säkert vet är sant?
-Vad finns det för risk med att en journalist låter bli att skriva om eventuella missförhållanden, för att han inte är säker på att det är sant?
http://www.aftonbladet.se/kultur/article5652583.ab
Israel har reagerat mot anklagelserna och vill att Sveriges regering tar avstånd från artikeln och agerar mot Aftonbladet. Något som regeringen självklart inte kan göra, det vore att sätta sig över vår grundlag om pressfrihet.
Däremot kan vi alltid fundera över vad som är etiskt rätt och riktigt av en journalist att skriva. I det här fallet finns det många perspektiv:
1. Tänk om journalisten är fullständigt ute och cyklar? Tänk om han bara är en megafon åt palestinier som vill göra allt för att svartmåla Israel? Ska han då skriva anklagelserna? Och riskera att spä på anti-semitiska tongångar?
2. Eller tänk om det faktiskt finns någon sanning i påståendena? Men Israel gör allt för att dölja det som hänt? Om alla Israels krav på Sveriges regering bara är ett sätt att flytta fokus från själva sakfrågan?
Läs artikeln i Aftonbladet och fundera över:
-Vad finns det för risker med att en journalist skriver om sånt han inte säkert vet är sant?
-Vad finns det för risk med att en journalist låter bli att skriva om eventuella missförhållanden, för att han inte är säker på att det är sant?
söndag 23 augusti 2009
Välkomna till ett nytt medieår
I morgon är det dags att träffa nya och gamla elever på PW-gymnasiets medieinriktning. Jättekul att träffa alla gamla elever, och fantastiskt roligt att så många nya sökt till utbildningen.
Men är det rätt att locka unga till journalistyrket idag? Finns det några jobb?
-Ja, svarar de båda journalisterna Hans Månsson och Hans Strandberg som precis kommit ut med boken "Yrke - journalist".
För den som är nyfiken på allt som händer i världen är journalist ett fantastisk yrke.
Men är det rätt att locka unga till journalistyrket idag? Finns det några jobb?
-Ja, svarar de båda journalisterna Hans Månsson och Hans Strandberg som precis kommit ut med boken "Yrke - journalist".
För den som är nyfiken på allt som händer i världen är journalist ett fantastisk yrke.
söndag 17 maj 2009
EU och lobbyisterna
EU-valet närmar sig och det kan vara svårt att sätta sig in i vad de olika partierna tänker och tycker. För visst är det lätt att tänka: "Det är ju bara propaganda."
Ändå är det hyfsat enkelt att sätta sig in i partiernas olika ståndpunkter. Det går att jämföra deras program, och journalisterna granskar och sätter fingret på ömma punkter.
Värre är det för de politiker som slutligen hamnar i EU. De utsätts för en gigantisk propaganda från över 15.000 lobbyister. Lobbyister som till mycket stor del är betalda av olika företag för att föra fram det egna företagets intressen.
Bör lobbyisternas makt begränsas? På Youtube finns en del klipp som debatterar frågan. Sök på lobbyism och EU om du vill höra argumenten.
Ändå är det hyfsat enkelt att sätta sig in i partiernas olika ståndpunkter. Det går att jämföra deras program, och journalisterna granskar och sätter fingret på ömma punkter.
Värre är det för de politiker som slutligen hamnar i EU. De utsätts för en gigantisk propaganda från över 15.000 lobbyister. Lobbyister som till mycket stor del är betalda av olika företag för att föra fram det egna företagets intressen.
Bör lobbyisternas makt begränsas? På Youtube finns en del klipp som debatterar frågan. Sök på lobbyism och EU om du vill höra argumenten.
onsdag 13 maj 2009
Prinsens säkerhet viktigare än Perssons
Du får veta hur Göran Perssons hus ser ut innanför väggarna, men inte prins Carl Philips. Det har kammarrätten bestämt i två olika domar.
Vi har alla rätt att läsa offentliga handlingar. Därför kan vem som helst gå upp till kommunen och be att få titta på grannens bygglov. Men det finns undantag, t ex för att skydda viktiga personer.
För några år sedan ville Eskilstuna-Kuriren ha ut planritningarna på dåvarande statsminister Göran Perssons gård. Flens kommun sa först nej, av säkerhetsskäl, men tidningen överklagade och domstolen bestämde att ritningarna skulle lämnas ut. Ingen sekretess här allså.
Nu gäller det prins Carl Philip och hans gård utanför Trosa. Sörmland Nyheter har begärt att få ut de planritningarna, men de har fått nej både från kommunen och från domstolen.
Två personers säkerhet, en statsminister och en prins, men domstolen kommer fram till olika beslut.
Sekretesslagen är svår. Hur skulle du ha beslutat om var domaren?
Vi har alla rätt att läsa offentliga handlingar. Därför kan vem som helst gå upp till kommunen och be att få titta på grannens bygglov. Men det finns undantag, t ex för att skydda viktiga personer.
För några år sedan ville Eskilstuna-Kuriren ha ut planritningarna på dåvarande statsminister Göran Perssons gård. Flens kommun sa först nej, av säkerhetsskäl, men tidningen överklagade och domstolen bestämde att ritningarna skulle lämnas ut. Ingen sekretess här allså.
Nu gäller det prins Carl Philip och hans gård utanför Trosa. Sörmland Nyheter har begärt att få ut de planritningarna, men de har fått nej både från kommunen och från domstolen.
Två personers säkerhet, en statsminister och en prins, men domstolen kommer fram till olika beslut.
Sekretesslagen är svår. Hur skulle du ha beslutat om var domaren?
lördag 9 maj 2009
Gamla medier duger i EU-valet
Unga väljare söker sin information kring EU-valet i traditionella medier.
Nästan hälften av alla unga i ålder 18-28 år kommer att följa EU-valet genom TV, och 39 procent kommer att läsa tidningar för att hitta information.
Partiernas hemsidor är inte lika populära, knappt var femte planerar att använda dem. Allra lägst förtroende har ungdomar för bloggarna, inte mer än 5 procent söker EU-information där.
Allt enligt en undersökning som Novus opinion gjort på uppdrag av Sveriges Ungdomsorganisationer.
Enligt undersökningen planerar också nästan 70 procent av ungdomarna att faktiskt rösta i EU-valet. Inte illa.
Var hittar du din information inför EU-valet?
Nästan hälften av alla unga i ålder 18-28 år kommer att följa EU-valet genom TV, och 39 procent kommer att läsa tidningar för att hitta information.
Partiernas hemsidor är inte lika populära, knappt var femte planerar att använda dem. Allra lägst förtroende har ungdomar för bloggarna, inte mer än 5 procent söker EU-information där.
Allt enligt en undersökning som Novus opinion gjort på uppdrag av Sveriges Ungdomsorganisationer.
Enligt undersökningen planerar också nästan 70 procent av ungdomarna att faktiskt rösta i EU-valet. Inte illa.
Var hittar du din information inför EU-valet?
lördag 2 maj 2009
Kränkning av integriteten
Ett aktuellt exempel på mycket tveksam etik är hur Realtid.se publicerat kränkande uppgifter om den sk Reklammannen.
Under en kort tid satt reklambyråchefen Anders Dalenius gripen, misstänkt för mordförsök på en greve och hans sambo i Gamla stan. Han är nu friad från alla misstankar. Men Realtid.se hann ändå med att spekulera kring hand eventuella motiv och publicera mycket integritetskränkande uppgifter om honom och hans familj. Uppgifter som de hittat på ställen som Flashback.
Hur kul kan det vara att bli oskyldigt anklagad, och dessutom få sin familj uthängd på nätet?
Är risken större att nättidningar och bloggar bryr sig mindre om den personliga integriteten än traditionella medier?
Under en kort tid satt reklambyråchefen Anders Dalenius gripen, misstänkt för mordförsök på en greve och hans sambo i Gamla stan. Han är nu friad från alla misstankar. Men Realtid.se hann ändå med att spekulera kring hand eventuella motiv och publicera mycket integritetskränkande uppgifter om honom och hans familj. Uppgifter som de hittat på ställen som Flashback.
Hur kul kan det vara att bli oskyldigt anklagad, och dessutom få sin familj uthängd på nätet?
Är risken större att nättidningar och bloggar bryr sig mindre om den personliga integriteten än traditionella medier?
Aftonbladet mest fällda tidningen
Aftonbladet är Sveriges mest fällda tidning. Det skriver tidningen Journalisten i sitt senaste nummer. Journalisten har granskat statistik från Pressombudsmannen (PO) och Pressens opinionsnämnd (PON) under 40 år. Och Aftonbladet ligger i topp under alla decennier.
PON granskar tidningarnas pressetik. Det de oftast fälls för är publicering av namn. I pressens egna etiska regler står att tidningarna ska vara försiktiga med namnpubliceringar, t ex bör de inte publicera namnen på någon som bara är misstänkt för ett brott.
Den tidning som blir fälld måste publicera fällningen i den egna tidningen och betala en expeditionsavgift på mellan 10.000 och 25.000 kronor.
PON granskar tidningarnas pressetik. Det de oftast fälls för är publicering av namn. I pressens egna etiska regler står att tidningarna ska vara försiktiga med namnpubliceringar, t ex bör de inte publicera namnen på någon som bara är misstänkt för ett brott.
Den tidning som blir fälld måste publicera fällningen i den egna tidningen och betala en expeditionsavgift på mellan 10.000 och 25.000 kronor.
söndag 26 april 2009
Flens lokalpress får konkurrens
Mediaeleverna på Prins Wilhelmgymnasiet har startat en skoltidning. En tidning av ungdomar, för ungdomar. Men intressant också för lärare, föräldrar, politiker och andra som vill veta vad unga människor tycker och tänker.
Har du tips och idéer på vad som ska stå i tidningen? Vill du själv medverka? Besök webbtidningen på http://www.prinswilhelmgymnasiet.se/skoltidning/.
Där kan du också rösta på vilket namn tidningen ska ha.
Har du tips och idéer på vad som ska stå i tidningen? Vill du själv medverka? Besök webbtidningen på http://www.prinswilhelmgymnasiet.se/skoltidning/.
Där kan du också rösta på vilket namn tidningen ska ha.
lördag 25 april 2009
Mångfald i medierna
Bara en halv procent av de anställda vid våra medier kommer från ett land utanför Europa.
På vilket sätt tror du det påverkar vad som skrivs och visas i tidningar och TV?
På vilket sätt tror du det påverkar vad som skrivs och visas i tidningar och TV?
måndag 6 april 2009
Sverigedemokrater och dold kamera
Svergiedemokraterna säger sig ha gjort upp med rasismen. Men internt finns fortfarande en rasistisk jargong. Det visar några reportage som Sveriges Radios program Kaliber gjort.
Kalibers reportrar har deltagit i olika möten med Sverigedemokraterna. De konstaterar att på en tredjedel av mötena förekom uttalad rasism. Partiet försöker alltså ge en bild av partiet utåt, men de visar upp en helt annan sida när de tror att ingen granskar vad de säger.
Reportrarna har filmat och spelat in med dold kamera. Det är en kontroversiell metod, men ändå inte helt ovanlig inom journalistiken.
En av medias viktigaste uppgifter är att granska politiken. I det här fallet hävdar reportrarna att de inte kunde få fram den verkliga bilden av Sverigedeokraterna utan att använda dold kamera.
Läs gärna mer på SR:s hemsida: http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=1316&Artikel=2747224
Kalibers reportrar har deltagit i olika möten med Sverigedemokraterna. De konstaterar att på en tredjedel av mötena förekom uttalad rasism. Partiet försöker alltså ge en bild av partiet utåt, men de visar upp en helt annan sida när de tror att ingen granskar vad de säger.
Reportrarna har filmat och spelat in med dold kamera. Det är en kontroversiell metod, men ändå inte helt ovanlig inom journalistiken.
En av medias viktigaste uppgifter är att granska politiken. I det här fallet hävdar reportrarna att de inte kunde få fram den verkliga bilden av Sverigedeokraterna utan att använda dold kamera.
Läs gärna mer på SR:s hemsida: http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=1316&Artikel=2747224
torsdag 2 april 2009
När massmedia jagar socialen
Kan det vara massmedias fel att socialtjänsten inte alltid sköter sitt jobb? Det frågar sig Monica Dahlström-Lannes i en krönika i dagens Eskilstuna-Kuriren (090402).
Hon skriver om fallet Louise, flickan från Vetlanda där de sociala myndigheterna inte gjorde någonting trots att flickan under flera år levt i en miljö med försummelser, vanvård, narkotikamissbruk och våldtäkter.
Visst gjorde socialen fel. Men, funderar Monica Dahlström-Lannes, kanske ligger en del av felet också hos massmedia? För massmedia jagar sociala tjänstemän oavsett vad de gör. Ena gången för att tar barn från sina föräldrar. Andra gången för att de inte tar barn från sina föräldrar.
Hur ofta vet egentligen massmedia vad som ligger bakom olika beslut? Tar de reda på fakta? Bryr de sig? Eller vill de bara ha en dramatisk och tårdrypande historia?
Kan det vara så att socialen ibland tvekar inför svåra beslut – och att omhänderta ett barn är alltid ett svårt beslut – därför att de är rädda för att löpa gatlopp i massmedia? Kan det vara därför Louise, och många andra barn, inte fått den hjälp de har rätt till?
Självklart har socialen huvudansvaret. Men vilket ansvar har media?
Hon skriver om fallet Louise, flickan från Vetlanda där de sociala myndigheterna inte gjorde någonting trots att flickan under flera år levt i en miljö med försummelser, vanvård, narkotikamissbruk och våldtäkter.
Visst gjorde socialen fel. Men, funderar Monica Dahlström-Lannes, kanske ligger en del av felet också hos massmedia? För massmedia jagar sociala tjänstemän oavsett vad de gör. Ena gången för att tar barn från sina föräldrar. Andra gången för att de inte tar barn från sina föräldrar.
Hur ofta vet egentligen massmedia vad som ligger bakom olika beslut? Tar de reda på fakta? Bryr de sig? Eller vill de bara ha en dramatisk och tårdrypande historia?
Kan det vara så att socialen ibland tvekar inför svåra beslut – och att omhänderta ett barn är alltid ett svårt beslut – därför att de är rädda för att löpa gatlopp i massmedia? Kan det vara därför Louise, och många andra barn, inte fått den hjälp de har rätt till?
Självklart har socialen huvudansvaret. Men vilket ansvar har media?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)