Barnteve - reklamteve?

TV-reklam riktad till barn är förbjudet i Sverige. Men många barnprogram är i sig rena reklamprogrammen. Det gäller till och med SVT:s barnprogram Bollibompa.

För många tv-serier är från början gjorda för att sälja leksaker. Först ser barnen programmen på TV, sen vill deköpa de olika figurerna. Det kan vara Pokemon såväl som Byggare Bob.

Radioprogrammet Medierna berättar att de produktionsbolag som gör barnprogrammen bara får 10-20 procent av sina inkomster från själva programmen. Resten är från olika kringaktiviteter som försäljning av dockor, spel, pussel och så vidare.

Redan små barn utsätts alltså för en enorm marknadsföring.

Vad ska vi tro på?

Nyligen dök det upp en ny grupp på facebook. Den påstod att den skulle skänka tre kronor per medlem till hjärtforskning. Men när antalet medlemmar nådde 80 000 bytte gruppen inriktning – till att avskaffa kvinnors rösträtt.

Syftet med gruppen var inte att luras (nej, grundaren tycker att det är helt OK att kvinnor får rösta), utan att visa hur lätt det kan vara att luras.

Så, vad kan vi lita på?

Nya siffror

Igår skrev jag att 60 procent av befolkningen använder internet varje dag. Idag läser jag en ny undersökning (från Post och Telestyrelsen) som säger att den siffran ska vara 78 procent.

Och av de som är mellan 16 och 30 år är det hela 99 procent som använer internet varje dag.

Fyraåringar på internet

Internet blir allt vanligare. Idag börjar barnen söka sig ut på nätet redan när de är fyra år.

Men även vi något äldre blir mer och mer beroende av Internet. För fem år sedan använde 25 procent av de vuxna internet varje dag, idag är den siffran över 60 procent. (Enligt en rapport från World Internet Institute)

Hur gammal var du första gången du var ute på nätet? Hur många dagar i rad klarar du dig utan datorkontakt med andra?

(Själv var jag över 30 innan jag hittade vägen till www. Eller om det var www som hittade till mig. Visst är det konstigt att jag överlevde!)

Vem behöver upphovsrätten?

Upphovsrätten behövs för att konstnärer, artister och författare ska få betalt för sitt arbete. Om det är nog alla överens.

Men hur omfattande ska den vara? Hur länge ska den gälla?

Professor James Boyle, som nu besöker Sverige och föreläser på de svenska internetdagarna, tycker att upphovsrätten är på tok för hård. I Sverige är den 70 år efter upphovsmannens död, och i USA hela 120 år.

-Vi är den första generationen som gjort kulturarvet oåtkomligt för oss själva, säger han, i en intervju till TT.

Han anser att det är de mäktiga skiv- bok- och filmbolagen som tjänar de stora pengarna på den stränga upphovsrätten, och att politikerna alltför lätt böjer sig för deras krav.

-Det handlar om så mycket mer än nedladdning av musik. Det handlar om vetenskapens möjligheter. Om den fria forskningen och om möjligheten att hitta framtida mediciner.

Bilar är inte miljövänliga

Det är fult att ljuga. Inte ens i reklamen är det OK att ljuga. Därför är det förbjudet att i reklam påstå att en bil är miljövänlig.

Allt bilkörande är dåligt för miljön. Det kan vara olika skadligt, men det kan aldrig vara positivt.

Konsumentverket hotar nu flera bilföretag med vite (ett slags böter) om de inte slutar att kalla sina bilar miljövänliga. Det berättar Dagens Nyheter i en artikel 091107.

Har du själv några exempel på reklam som inte överensstämmer med sanningen?

TV-reklam för barn, vettigt eller inte?

Reklam riktad till barn, är det en harmlös företeesle eller är det en gudlgruva för annonsörer?

Gunilla Jarlbro, som är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet skriver i en krönika:

"Varför satsas då stora belopp på att utforma och rikta reklam till målgruppen barn? Påverkar reklam våra barn, eller är reklam en harmlös företeelse som inte kräver någon särskild uppmärksamhet? Å ena sidan satsas oerhörda pengar på reklam och å andra sidan hävdar många kommersiella aktörer att reklamens inflytande är mycket begränsad."

Gunilla Jarlsbro skriver att det är först vid 10-12 år som de flesta barn har utvecklat förmågan att förklara och förstå reklamens underliggande syfte.

Vill du läsa hela krönikan hittar du den på Medierådets hemsida.

Sverigedemokraterna censurerar

När Aftonbladet för en tid sedan beslutade att inte publicera Sverigedemokraternas annonser anklagades de för censur. Men SD censurerar själva annonser som de inte gillar.

För några veckor sedan försökte Socialistiska Partiet få in en annons i SD:s tdingen. Men de fick nobben.

Annonsen hade texten "Är Anna Anka muslim? Nej, hon är rik, och det är rikingarna som är problemet, inte invandrare och muslimer."

-Vi ville visa på Sverigedeomkraternas hyckleri, säger Ulf Henrik Östman som var den som försökt få in annonsen.

Ska media skriva om SD?

Förra veckan tog Aftonbladet in en debattartikel av Sverigedemokraternas ledare Jimmy Åkesson. Rätt eller fel? Frågan har diskuterats livligt.

Å ena sidan: Det är viktigt att visa upp vad SD verkligen står för. Om alla får veta att de är främlingsfientliga, och skyller alla problem på invandrare, då kommer folk att vända dem ryggen. Det är också viktigt att inte framstår som martyrer ”stackars oss som inte ens får säga vad vi tycker”.

Å andra sidan: All publicitet är bra publicitet. Genom att släppa fram SD får de makt att vända hela den politiska debatten till att handla om just invandring och invandrare. Andra frågor hamnar i skymundan. Det är heller inte lätt att hinna bemöta deras argument. Det går fort att häva ur sig överdrifter, obevisade påståenden och rena lögner. När dessa ska granskas tar det betydligt längre tid.

Personligen tycker jag att det finns ett ännu allvarligare problem. Det finns människor som attraheras av SD:s budskap. Vanliga, hyggliga, hederliga, trevliga människor. Hur kan det komma sig?

Författaren Bim Clinell skrev för några år sedan en bok som hette ”De hunsades revansch”. I den skriver hon om människor med urusla löner, som hunsas av arbetsgivare, riskerar att förlora jobbet, som faktiskt är arbetslösa och ofta förlorat rätten till A-kassa. Hon berättar om människor som jagas av sjukkassa, inte får tag på någon hygglig bostad och som känner sig helt utanför det franska välfärdssamhället. Människor som känner sig så hunsade att de lätt faller för enkla lösningar; att skylla på andra som också har det svårt.

Så den viktigaste frågan är egentligen inte hur media ska behandla Sverigedemokraterna. Den viktigaste frågan är hur vi ska få ett samhälle där alla människor har ett drägligt liv och känner sig delaktiga.

Ibland blir det fel....

Från Expressen:

Demokrati och tryckfrihet

I veckan besökte journalisten Jesper Bengtsson mediaeleverna på PW-gymnasiet i Flen. Han pratade i tryckfrihet i världen och i Sverige och visade på hur journalister i många länder både censureras, fängslas och mördas.

Veckans program av Medierna (SR 091017) visar på andra sätt att stoppa kritik. Det blir allt vanligare att makthavare vänder sig till domstolar för att hindra publicering som de inte gillar.

Bananföretaget Dole har tidigare stämt den svenska filmen Bananas som tagit upp situationen för de nicaraguanska fruktarbetarna. (I veckan tog de dock tillbaka sin stämning.)

Journalisten och författaren Björn af Kleen hotas av stora böter om han publicerar en text om baron Carl Gripenstedt i sin kommande bok om adeln ”Jorden de ärvde”.

Och i Frankrike har inrikesministern tagit initiativ till att vittnen till en dödsolycka där polisen var inblandad stäms, sedan de haft en annan version av händelsen än polisens. Inrikesministern hävdar att vittnena ljuger.

Hur påverkar detta journalistiken? Riskerar vi en ”räddare” journalistik? Journalister som inte vågar granska makten av rädsla för att dras in i långa rättsprocesser?

Köpta TV-program

Den 12 oktober börjar säsongen för Förkväll i TV4. Men den här gången är programmet helt betalt av olika företag.

Låter det bra? Det är väl hyggligt att företagen satsar pengar på TV-program?

Kanske det. Men det finns en hake. Företagen betalar bara om de får ha sina egna, utvalda experter med i programmet. Det är alltså inte längre journalisterna som väljer vilka experter som ska tillfrågas i olika frågor, utan olika företag.

Var tar då den oberoende och granskande journalistiken vägen?

TV4 försvarar sig med att Förkväll är ett underhållningsprogram. Men hur ska vi veta? När är experterna i TV-rutan där för att de är duktiga på ett visst ämne? Och när är de där för att deras företag köpt plats år dem?

TV4 är en kommersiell, vinstdrivande kanal. Men när de tjänar pengar på TV-reklam, då vet vi med säkerhet att det är just reklam. Det kan vi värdera och ifrågasätta. Svårare blir det när vi inte vågar lita på innehållet i deras program.

Media och Sturebymordet

Smaklös Offentlighet. Så skriver Ulrika By om medias rapportering kring Sturebymordet. Hon funderar över vad som är rätt och rimligt när man skriver om mord av barn, på barn. Och hon avslutar sin krönika:

"Offentlighetsprincipen är en grundbult i vår rättsstat. Nyfikenhet en mänsklig drivkraft. Och allmänintresset kanske finns där i form av orsakerna – hur kunde det hända, hur ser dagens ungdomskultur ut? Men om det hade varit mina barn, om det hade varit mina barn..."

Läs hela krönikan, fundera och kommentera.
http://www.dn.se/sthlm/smaklos-offentlighet-1.926198

Kan vi lita på nöjesjournalister?

Tänk om Fredrik Reinfeldt skulle extraknäcka som journalist, och göra granskande reportage om regeringens politik. Skulle vi lita på de reportagen? Knappast.

Men inom nöjesvärlden är det annorlunda. Radioprogrammet Medierna berättar (090905) om vänskapskorruption inom krog- och nöjesvärlden. En och samma person kan både spela skivor på en klubb, och sen hylla samma klubb i sina reportage på någon nöjestidning.

Saklig journalistik eller gratis reklam? Spelar det någon roll? Är det allvarligt, eller har vi andra förväntningar på nöjesjournalistik än vad vi har på politisk journalistik? Hur tänker du?

Bananföretag vill stoppa kritik

I början av oktober har filmen "Bananas" premiär i Sverige. Men i USA försöker bananjätten Dolores stoppa filmen.

Filmen är gjord av ett svenskt bolag och berättar om situationen bland bananarbetare vid företaget Dolores. Arbetarna hävdar att de blivit sterila av ett bekämpningsmedel som Dolores använt, upp till fyra år efter att medlet förbjudits i USA.

Bananjätten gillar inte kritik, och har stämt filmen.

-Dole stämmer oss enbart för att vi ska hålla käft. Själva innehållet i dokumentären lär de få svårt att angripa, säger svenskarnas försvarare Lincoln Bandlow i Los Angeles.

I Sverige skulle bananföretaget aldrig kunna stämma filmbolaget. Vi har en starkare yttrandefrihet.

Radioprogrammet Publicerat tar upp frågan, lyssna gärna och kommentera.

Pressfrihet och Israel

Har ni läst artikeln som Israel kritiserar Aftonbladet och Sverige för? Som ni säkert hört handlar artikeln om hur Palestinier anklagar Israels armé för att stjäla kroppsdelar av sina offer. Om ni inte redan läst artikeln så hittar ni den på Aftonbladets Kultursida,
http://www.aftonbladet.se/kultur/article5652583.ab

Israel har reagerat mot anklagelserna och vill att Sveriges regering tar avstånd från artikeln och agerar mot Aftonbladet. Något som regeringen självklart inte kan göra, det vore att sätta sig över vår grundlag om pressfrihet.

Däremot kan vi alltid fundera över vad som är etiskt rätt och riktigt av en journalist att skriva. I det här fallet finns det många perspektiv:

1. Tänk om journalisten är fullständigt ute och cyklar? Tänk om han bara är en megafon åt palestinier som vill göra allt för att svartmåla Israel? Ska han då skriva anklagelserna? Och riskera att spä på anti-semitiska tongångar?

2. Eller tänk om det faktiskt finns någon sanning i påståendena? Men Israel gör allt för att dölja det som hänt? Om alla Israels krav på Sveriges regering bara är ett sätt att flytta fokus från själva sakfrågan?

Läs artikeln i Aftonbladet och fundera över:

-Vad finns det för risker med att en journalist skriver om sånt han inte säkert vet är sant?

-Vad finns det för risk med att en journalist låter bli att skriva om eventuella missförhållanden, för att han inte är säker på att det är sant?

Välkomna till ett nytt medieår

I morgon är det dags att träffa nya och gamla elever på PW-gymnasiets medieinriktning. Jättekul att träffa alla gamla elever, och fantastiskt roligt att så många nya sökt till utbildningen.

Men är det rätt att locka unga till journalistyrket idag? Finns det några jobb?
-Ja, svarar de båda journalisterna Hans Månsson och Hans Strandberg som precis kommit ut med boken "Yrke - journalist".

För den som är nyfiken på allt som händer i världen är journalist ett fantastisk yrke.

EU och lobbyisterna

EU-valet närmar sig och det kan vara svårt att sätta sig in i vad de olika partierna tänker och tycker. För visst är det lätt att tänka: "Det är ju bara propaganda."

Ändå är det hyfsat enkelt att sätta sig in i partiernas olika ståndpunkter. Det går att jämföra deras program, och journalisterna granskar och sätter fingret på ömma punkter.

Värre är det för de politiker som slutligen hamnar i EU. De utsätts för en gigantisk propaganda från över 15.000 lobbyister. Lobbyister som till mycket stor del är betalda av olika företag för att föra fram det egna företagets intressen.

Bör lobbyisternas makt begränsas? På Youtube finns en del klipp som debatterar frågan. Sök på lobbyism och EU om du vill höra argumenten.

Prinsens säkerhet viktigare än Perssons

Du får veta hur Göran Perssons hus ser ut innanför väggarna, men inte prins Carl Philips. Det har kammarrätten bestämt i två olika domar.

Vi har alla rätt att läsa offentliga handlingar. Därför kan vem som helst gå upp till kommunen och be att få titta på grannens bygglov. Men det finns undantag, t ex för att skydda viktiga personer.

För några år sedan ville Eskilstuna-Kuriren ha ut planritningarna på dåvarande statsminister Göran Perssons gård. Flens kommun sa först nej, av säkerhetsskäl, men tidningen överklagade och domstolen bestämde att ritningarna skulle lämnas ut. Ingen sekretess här allså.

Nu gäller det prins Carl Philip och hans gård utanför Trosa. Sörmland Nyheter har begärt att få ut de planritningarna, men de har fått nej både från kommunen och från domstolen.

Två personers säkerhet, en statsminister och en prins, men domstolen kommer fram till olika beslut.

Sekretesslagen är svår. Hur skulle du ha beslutat om var domaren?

Gamla medier duger i EU-valet

Unga väljare söker sin information kring EU-valet i traditionella medier.

Nästan hälften av alla unga i ålder 18-28 år kommer att följa EU-valet genom TV, och 39 procent kommer att läsa tidningar för att hitta information.

Partiernas hemsidor är inte lika populära, knappt var femte planerar att använda dem. Allra lägst förtroende har ungdomar för bloggarna, inte mer än 5 procent söker EU-information där.

Allt enligt en undersökning som Novus opinion gjort på uppdrag av Sveriges Ungdomsorganisationer.

Enligt undersökningen planerar också nästan 70 procent av ungdomarna att faktiskt rösta i EU-valet. Inte illa.

Var hittar du din information inför EU-valet?

Kränkning av integriteten

Ett aktuellt exempel på mycket tveksam etik är hur Realtid.se publicerat kränkande uppgifter om den sk Reklammannen.

Under en kort tid satt reklambyråchefen Anders Dalenius gripen, misstänkt för mordförsök på en greve och hans sambo i Gamla stan. Han är nu friad från alla misstankar. Men Realtid.se hann ändå med att spekulera kring hand eventuella motiv och publicera mycket integritetskränkande uppgifter om honom och hans familj. Uppgifter som de hittat på ställen som Flashback.

Hur kul kan det vara att bli oskyldigt anklagad, och dessutom få sin familj uthängd på nätet?

Är risken större att nättidningar och bloggar bryr sig mindre om den personliga integriteten än traditionella medier?

Aftonbladet mest fällda tidningen

Aftonbladet är Sveriges mest fällda tidning. Det skriver tidningen Journalisten i sitt senaste nummer. Journalisten har granskat statistik från Pressombudsmannen (PO) och Pressens opinionsnämnd (PON) under 40 år. Och Aftonbladet ligger i topp under alla decennier.

PON granskar tidningarnas pressetik. Det de oftast fälls för är publicering av namn. I pressens egna etiska regler står att tidningarna ska vara försiktiga med namnpubliceringar, t ex bör de inte publicera namnen på någon som bara är misstänkt för ett brott.

Den tidning som blir fälld måste publicera fällningen i den egna tidningen och betala en expeditionsavgift på mellan 10.000 och 25.000 kronor.

Flens lokalpress får konkurrens

Mediaeleverna på Prins Wilhelmgymnasiet har startat en skoltidning. En tidning av ungdomar, för ungdomar. Men intressant också för lärare, föräldrar, politiker och andra som vill veta vad unga människor tycker och tänker.

Har du tips och idéer på vad som ska stå i tidningen? Vill du själv medverka? Besök webbtidningen på http://www.prinswilhelmgymnasiet.se/skoltidning/.

Där kan du också rösta på vilket namn tidningen ska ha.

Mångfald i medierna

Bara en halv procent av de anställda vid våra medier kommer från ett land utanför Europa.

På vilket sätt tror du det påverkar vad som skrivs och visas i tidningar och TV?

Sverigedemokrater och dold kamera

Svergiedemokraterna säger sig ha gjort upp med rasismen. Men internt finns fortfarande en rasistisk jargong. Det visar några reportage som Sveriges Radios program Kaliber gjort.

Kalibers reportrar har deltagit i olika möten med Sverigedemokraterna. De konstaterar att på en tredjedel av mötena förekom uttalad rasism. Partiet försöker alltså ge en bild av partiet utåt, men de visar upp en helt annan sida när de tror att ingen granskar vad de säger.

Reportrarna har filmat och spelat in med dold kamera. Det är en kontroversiell metod, men ändå inte helt ovanlig inom journalistiken.

En av medias viktigaste uppgifter är att granska politiken. I det här fallet hävdar reportrarna att de inte kunde få fram den verkliga bilden av Sverigedeokraterna utan att använda dold kamera.

Läs gärna mer på SR:s hemsida: http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=1316&Artikel=2747224

När massmedia jagar socialen

Kan det vara massmedias fel att socialtjänsten inte alltid sköter sitt jobb? Det frågar sig Monica Dahlström-Lannes i en krönika i dagens Eskilstuna-Kuriren (090402).

Hon skriver om fallet Louise, flickan från Vetlanda där de sociala myndigheterna inte gjorde någonting trots att flickan under flera år levt i en miljö med försummelser, vanvård, narkotikamissbruk och våldtäkter.

Visst gjorde socialen fel. Men, funderar Monica Dahlström-Lannes, kanske ligger en del av felet också hos massmedia? För massmedia jagar sociala tjänstemän oavsett vad de gör. Ena gången för att tar barn från sina föräldrar. Andra gången för att de inte tar barn från sina föräldrar.

Hur ofta vet egentligen massmedia vad som ligger bakom olika beslut? Tar de reda på fakta? Bryr de sig? Eller vill de bara ha en dramatisk och tårdrypande historia?

Kan det vara så att socialen ibland tvekar inför svåra beslut – och att omhänderta ett barn är alltid ett svårt beslut – därför att de är rädda för att löpa gatlopp i massmedia? Kan det vara därför Louise, och många andra barn, inte fått den hjälp de har rätt till?

Självklart har socialen huvudansvaret. Men vilket ansvar har media?

Frige Dawit Isaak

Sedan september 2001 sitter journalisten Dawit Isaak fängslad i Eritrea. Dawit Isaak är medborgare i både Sverige och Eritrea.

Dawit Isaak fängslades när hans regimkritiska tidning publicerade ett upprop med krav på demokratiska rättigheter i Eritrea. Han är inte dömd för något brott, ingen rättegång har hållits och han tillbringar livet i en liten cell.

Dawit Isaak har blivit en symbpol i kampen för press- och yttrandefrihet. Svenska Journalistförbundet har engagerat sig och Sverige har även agerat diplomatiskt via Utrikesdepartementet. Men regimen i Eritrea accepterar inte Isaaks svenska medborgarskap.

Skriv gärna på namninsamlingen för att frige Dawit Isaak:
http://expressen.wufoo.com/forms/free-dawit/http/true/

Smygreklamen ökar

Smygreklamen ökar i alltfler medier. Förra veckan berättade radioprogramet Medierna hur olika modeföretag köper sig reklam i modetidningars artiklar och reportage. Företagen kräver helt enkelt att tidningen ska skriva positivt om deras produkter, annars låter de bli att annonsera.

Spelar roll, kan man tycka. Vem litar på modetidningarnas objektivitet?

Den här veckan berättar Medierna att produktplacering förekommer i långt fler tidningar än modemagazin. Några exempel är mat och hälsoprodukter. Vi vet inte längre om "experten" som uttalar sig i en intervju verkligen är en oberoende expert. Han kan lika gärna vara anställd av företaget som tillverkar den speciella hälsoprodukten.

Om journalister låter sig köpas av företagen, hur ska vi då kunna lita på vad de skriver?

Kränkningar på internet

Datainspektionens chef slår larm: Kränkningarna på nätet blir bara värre. Och det finns idag inga bra sätt att komma åt det.

I en debattartikel i Dagens Nyheter beskriver Göran Gräslund hur enskilda människor kränker varandra på nätet. En kvinna beskyller namngivna personer för att ha vållat hennes dotters död. En pappa beskyller en mamma för grov egenmäktighet mot barn. En skvallerblogg hänger ut hundratals ungdomar och dokumenterar sex, fylla och slagsmål med både bild och namn.

PuL, (personuppgiftslagen), reglerar i viss mån vad som får skrivas på nätet. Men den gäller inte journalistiska ändamål. Och eftersom även privatpersoner kan ha journlistiska syften, så slinker allt fler kränkningar igenom.

Här står tryckfrihet och offentlighetsprincip mot människors personliga integritet. Hur ska vi förena två så viktiga intressen?

Läs mer i DN-artikeln: http://www.dn.se/opinion/debatt/vi-star-maktlosa-infor-krankningar-pa-internet-1.821163

Japansk "lärarrobot" mötte eleverna

Och så kan jag bara inte undanhålla er denna fantastiska nyhet. I Japan har man provat att sätta in robotar som lärare. I Dagens Nyhetrer (091012) kan vi läsa:

"En japansk lärarrobot vid namn Saya har undervisat för första gången. Enligt den professor som skapat henne uppstod tycke roboten och eleverna emellan. Men inte enbart. - Barn börjar till och med gråta när de blir utskällda, säger skaparen Hiroshi Kobayashi till AP."

Det är ju fantastisk. Nu går jag hem. Bara jag får behålla lönen.

Uppmärksamma eller ignorera?

I dagens föräldradebatt har det blivit modernt att röra sig med begreppen ”uppmärksamma och ignorera”. Föräldrar och lärare ska uppmärksamma bra beteende hos sina barn/elever och ignorera det dåliga. Då förstärks det goda, och det onda försvinner liksom av sig självt.

Det finns mycket att fundera över när det gäller olika ”metoder” för samspel mellan barn och vuxna. Men kanske finns där något att lära för våra massmedier?

Idag demonstrerar 6000 personer mot Davis Cup-matchen mellan Israel och Sverige. De allra, allra flesta demonstrerar lugnt och fredligt. En liten grupp saboterar och ställer till bråk.

Vilka uppmärksammar massmedia? Ja, svaret är självklart. Slagsmål och gatstenar gör sig alltid på bild. Och för säkerhets skull, rädda att missa någon smällare, uppmanar Aftonbladet sina läsare att skicka in egna bilder och videosnuttar.

Tänk om det är så, att just utsikten att få hamna på tidningarnas förstasidor är det som driver vilsna ungdomar till våldsamma slagsmål med polisen?

Kanske skulle ett visst mått av ignorering få en lugnande effekt på färgbomber, gatstenar och smällare?

När fakta blir underhållning....

Har du sett tv-serien Diplomaterna? Den utsätt nu för hård kritik. "Verklighetsförfalskning", "nidbild" och "nonchalans mot en hel yrkeskår" är några av omdömena.

De som kritiserar tv-serien är av förre utrikesministern Jan Eliasson tillsammans med diplomaterna Rolf Ekéus och Sven Hirdman.

Kritierna anser att serien är en parodi på UD-arbetet, och att den inte berättar om det verkliga arbetet. Samtidigt efterlyser de en seriös granskning av diplomaternas verksamhet.

Vad tror du? Ser du programmet som en dokumentär? Eller som ett rent underhållningsprogram?

Läs gärna artikeln i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/opinion/debatt/verklighetsforfalskning-av-sveriges-television-1.813271

Yttrandefrihet, grisar och apor

I går diskuterade jag och mina elever tryckfrihetens och yttrandefrihetens gränser. Vi funderade över allt från Englaskämt till rondellhundar.

Tur bara att ingen av dem frågade hur det kan komma sig att poliser, som i sin tjänsteutövning, kallar ungdomar för "apjävel" går fria, samtidigt som en 15-åring som som säger "nöff, nöff" till en polis blir åtalad.

För den frågan hade jag inte kunnat svara på.

Kärlek i media

Aftonbladet; 42 sidor. Expressen; 32 sidor. Dagens Nyheter 14 sidor. Svenska Dagbladet 12 sidor. Direktsändningar och avbrutna program i Svt och Sveriges Radio.

Vad är den stora nyheten? Jo, ett bröllop i sikte. Victoria och Daniel förlovar sig.

För vem är förlovningen viktigast? För de två förälskade? För svenska folket? Eller för medias kassakistor?

Rättegång mot fildelning

Idag, den 16 februari, inleds rättegången mot Pirate Bays.

Två olika intressen står mot varandra. På ena sidan ungdomar som vill ha möjlighet att enkelt och utan kostnad ladda ner musik och film från nätet. På andra sidan skivbolag och artister som vill ha betalt för det de framställer och förmedlar.

Vad tycker du? Försök att för en stund bortse från det självklara faktum att "gratis är gott". Finns det några speciella skäl till att just musik ska vara gratis? Vi får ju betala för huset vi bor i, glassen vi äter och medicinen vi behöver. Varför inte musiken?

Alla tycker nog att det är OK att artister får betalt för sitt arbete. Finns det andra sätt att lösa det på än att skärpa lagen och ställa fildelare inför rätta?

En modern lektion

Att man kan bedriva undervisning med hjälp av internet, det vet vi.
Men kan man bedriva undervisning på internet? I chattrummet, istället för i det fysiska rummet?

Vi, elever och lärare i mediaettan, bestämde oss för att prova. Vi förflyttade en lektion till chatten i First Class. Klicka på länken och du kan läsa om hur det gick. Den gången.

http://publicist.kau.se/edera/article/show2.php?id=1234724523

Slösarkonsumism

I söndagens luncheko (090208) hörde jag en krönika om vår tids överflödskonsumtion.

Krönikören hade läst en ny bok (Consuming Life av Zygmunt Bauman), som handlar om hur vi sätter konsumtionen alltmer i högsätet. Vi dyrkar snabbheten, nuet och det privata välbefinnandet, och bryr oss inte längre om empati, solidaritet, kontinuitet och sann erfarenhet.

Och Bauman undrar: Är vår tids slösarkonsumism roten till psykisk ohälsa hos alltfler människor? Är vår tillväxtkultur ett hot mot hela jordens överlevnad?

Något vi kan fundera över när vi studerar reklam och marknadsföring. För om bra reklam är reklam som säljer, är den då bra för mänsklighetens och jordens överlevnad?

Kvalitetsmärkta sajter

Nu kan olika internetsidor få en stämpel som bevisar att de följer etiska riktlinjer. Med en sådan märkning lovar man att senast inom ett dygn ta bort inlägg som strider mot lagen, såsom hets mot folkgrupp, barnpornografi och olagliga våldsskildringar.

Det är internetbranschens egen organisation, BitoS, som tagit fram reglerna.

Just nu är t ex Aftonbladet, MSN och Familjeliv certifierade.

http://www.bitos.org/?page_id=90

Webbtidning på gång

Ryktena går, att inom en snar framtid kan PW-gymnasiet få en egen skoltidning på nätet.

Vad ska tidningen innehålla? Fundera och kom med förslag. Nedan följer några länkar från andra tidningar som du kan få idéer ifrån.

http://webnews.textalk.com/se/view.phtml?id=1398
http://webnews.textalk.com/se/view.php?id=9960'
http://webnews.textalk.com/se/view.php?id=8619
http://webnews.textalk.com/se/view.phtml?id=1546

Rätt och fel i Gaza

Finns det något rätt och fel i konflikten mellan Israel och Palestina? Ja, hävdar frilandsjournalisten Andreas Hedfors i en debattartikel i Journalisten. Han anser att när medierna rapporterar om konflikten måste de utgå från FN och vad FN säger om folkrätt och mänskliga rättigheter.

Enligt FN var luftangreppet på Gaza olagligt och Israels blockad av Gazaremsan en krigsförbrytelse ”kollektiv bestraffning, våld mot civila och oproportionerligt grövre än palestiniernas också olagliga raketer”.

Andreas Hedfors anser att mediernas ytliga rapportering gör det svårt för oss att sätta oss in i konflikten.

Läs hela artikeln: http://www.journalisten.se/debatt/17894/ytlig-rapportering-om-mellanoestern

Marknadsföring i Flen

Flens kommun satsar stenhårt på marknadsföring. Kommunen vill att människor ska få upp ögonen för vilken fin kommun vi har. Ett exempel är den nya tidningen Glimten. Ett annat är reklamfilmen som ligger på kommunens hemsida. http://staus.phosworks.se/ShowMovie/?id=3db1b7a7-88a8-4b57-9820-f6684cdf7b5d

Samtidigt får kommunen dåligt betyg av flensborna. SCB (statistiska centralbyrån) har frågat invånare i ett stort antal kommuner vad de tycker om sin kommun, och Flen kommun ligger under genomsnittet.

Trettiotre procent av Flensborna skulle avråda bekanta från att flytta till kommunen. Tjugosju procent skulle rekommendera kommunen.

Frågan är; om inte flensborna själva gillar sin ort, räcker det då att satsa på marknadsföring?

Bloggarna - en ny maktfaktor

Just nu pågår debatten om Liza Marklunds bok Gömda. Är det en sann berättelse eller inte? Själv har hon marknadsfört den som en sann historia. Men i en bok av Monica Antonsson påstås motsatsen.

Om detta kan man naturligtvis fundera mycket över.

Men vad som är ännu mer intressant är den makt som bloggvärlden visat upp. För det är inte de traditionella medierna som självmant fört upp frågan på dagordningen. Det är istället vanliga människor som på sina bloggar, ifrågasatt Liza Marklunds trovärdighet. Och fått en enorm genomslagskraft.

Är det en ny maktfaktor vi ser? Håller bloggarna på att ta över en del av massmedias makt?

Svenska tidningar kräver tillträde till Gaza

Både Aftonbladet och Svenska Dagbladet har skrivit på en petition med krav på att journalister ska släppas in i Gaza. Petitionen har skickat ut av Reportrar utan gränser. Sammanlagt är det över hundra medieföretag över hela världen som kräver att Israel tar bort förbudet för utländska journalister att komma in i Gaza.

Så här skriver Jesper Bengtsson, ordförande i den svenska avdelninga av Reportrar utan gränser (och Flensbo) på sin blogg:
"Kriget har även ökat övergreppen mot pressfriheten. Redan tidigare hade Israel hindrat journalister från att arbeta i Gaza. Nu kräver de total kontroll över alla som vill rapportera från området. Man vill hindra berättelserna om civila offer från att nå omvärlden. Istället slussas grupper av journalister omkring i Södra Israel där de får beskåda effekterna av Hamas raketbeskjutning. Raketerna måste fördömmas, men de kan inte jämföras med den massiva, förkrossande militära insats som Israel satt in de senaste dagarna."

Rapportering från Gaza

Vad händer egentligen i Gaza? Vem får vi våra bilder ifrån?
En av de viktigaste uppgifterna för en nyhetsjournalist är att rapportera från båda sidor, att låta båda sidor komma till tals.
Men Israel har fram till nu inte släppt in några journalister i Gaza. Nu tar man emot några så kallade inbäddade journalister. Det betyder att journlisterna får följa de israeliska soldaterna och rapportera utifrån eras synvinkel.

Afonbladet har på sin hemsida en film som visar hur respektive sida i konflikten själv vill visa upp vad som händer.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article4137039.ab